Hur jag mötte pappan till min dotter

Idag sitter vi här. Med lägenhet, lån och ett barn på väg tillsammans. Men hur gick det egentligen till när jag och Linus träffades?

Jag har från första gången jag och Linus träffades, varit svag för hans sätt att vara, svag för hur hans guldiga ögon kollar på mig, svag för hur han nu förstår mig.
Jag hade kommit ur ett 3,5 år långt förhållande och levde ”loppan”. Krogen var mitt andra hem och bakfyllan var en självklarhet varannan dag. I samma veva började Linus jobba på samma jobb som mig, i samma team. Varje dag på jobbet träffades vi och redan där, när blickar utbyttes mellan jobb, visste vi båda att det var någonting speciellt, men samtidigt som om vi försökte intala oss själva att vi inte var redo.

Här tog det paus ett tag.

Vi började träffas på sidan av jobbet och efter en kort tid men båda fortfarande inställda på att det inte skulle bli någonting seriöst. 1. För att Linus är bästa vän med mina extrabröder som alltid sagt ”den som rör vår lillasyster dör”. 2. För att vi båda var inne i en ”leva loppan”-period.

Vi kunde inte hålla oss från varandra och började träffas i smyg , båda i förnekelse om de känslor som vi faktiskt hade för varandra. Eller mest jag. Jag var inte alls inställd på att träffa någon. Det pratades sedan genom en kompis om att Linus kanske faktiskt gillade mig på riktigt. Och jag visste att mitt hjärta slog lite extra i hans närvaro, och att jag blev lite nervös när han var där, som jag för övrigt aldrig blir. Min ena extrabror som också är Linus bästa vän, började ana att någonting var på gång och gillade inte detta. Alls.
Jag sa ”ge det ett litet tag då de får smälta tanken, så löser det sig!”. Och det var precis så, de behövde lite tid att smälta tanken.
Vi träffades varje dag efter pausen sedan dess har vi spenderat näst intill varje dag med varandra.
Både jag och Linus bytte tjänst. För att jobba med varandra och att träffas varje dag utanför, funkar inte. Inte när vi var förälskade och var redo att påbörja ett liv tillsammans. Och jag tror att man behöver vara ifrån varandra för att uppskatta varandra sådär lite extra.

21124330_1692243764130136_52782673_n
Här satt vi alltså i samma team. Ni vet när det pirrar till så där i magen när man får ett sms från den där personen? Precis så var det här.
21148402_1692243767463469_1816323445_n

21100144_1692243784130134_1988754504_n
En av mina absoluta favoritbilder på oss.

Och idag sitter vi här. Med lägenhet, lån och ett barn på väg tillsammans.
Min dotter kommer få världens finaste pappa. Som alltid sätter henne och hennes välmående först, precis som han idag gör med mig. Han ser positivt på livet och situationer. Han gör mig glad och kär. Han får mig att känna mig trygg när jag går och lägger mig på kvällen, när han håller min hand på stan eller när han kollar på mig som bara han kan göra och säger att han älskar mig. Det är någonting som jag är så väldigt tacksam för. Jag är otroligt tacksam för honom och för att vi får dela den här resan tillsammans. Att min dotter är halva jag och halva honom. Det betyder allt.

Nä, nu måste jag gå ut och pussa på min man.

1 Kommentar

  1. Malin Sköld säger:

    Så fin beskrivning av min fine Linus❤️ Älskar er

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.