Det här med amning…

Amning. Något så fint men ack så kämpigt det kan vara. Och så mycket hormoner som spökar. Så var/är det i alla fall för oss.

Efter förlossningen lades Belle direkt vid bröstet för amning. När vi kom till BB-hotellet kom en barnmorska och visade mig hur man liggammade för att lättast kunna få sömn under tiden man ammar.

Varför frågade ingen hur JAG ville göra? Varför antar alla att man ska/vill amma? Jag kände redan från start att amning inte är min grej. Jag vet hur otroligt mycket bra innehåll bröstmjölken har och allt det där.

Jag ammade, ammade, ammade, första tiden. Mjölken rann till och jag trodde att mina bröst skulle explodera. Det gjorde så jävla ont. Oförklarligt om man inte varit där själv. I samband med att jag trodde att brösten skulle explodera bröt jag också ihop, grät grät grät. Baby blues slog till och jag grät för allt och ingenting. Förtvivlad, ledsen, arg, glad, förvirrad, lycklig, orolig. Och kände då, nej fan, jag skiter i det här! Sen använder jag amningsnapp också för att Belle ska få grepp om bröstet ordentligt, hon härjar med armarna och råkar dra bort nappen flera ggr/amning så att både hon och jag blir frustrerade. Lade upp ett scenario om hur ”enkelt” det skulle vara med ersättning. Att bara värma på och ge i flaska. Typ i bilen, på bussen, på café m.m. Nu i vintertider är det inte superlätt stt slänga fram bröstet + amningsnapp + vatten (som jag använder för att fästa nappen med), dessutom med massa kläder på både mig och Belle.

Så jag slutade amma och började ge ersättning.

Ersättningen gick jättebra till en början, tills vi förstod att hon var ett riktigt matvrak som åt tills det var så fullt så hon kräktes ut hälften igen för att då bli hungrig igen. Så jag började amma igen, men ingen mjölk kom. Eller jo, det kom, men ytterst lite. Men vi började i alla fall amma igen. Amma, amma, amma. Efter ca 2 dagar fick vi ordning på ersättningen och då kom också mjölken igång igen för mig vilket kändes jättebra, det är kanske ganska smidigt att amma ändå?

Både och!

Nu ger vi ersättning och ammar efter behov, och det funkar jättebra verkligen! När hon är snuttig och vill mysa så kan vi amma och då somnar hon också lätt. Men vi kan på natten ge henne ordentligt med mat så hon blir jättemätt och sover i snitt 3-4h/omgång så vi också får sova. Och vi kan dela upp matningen så Linus kan känna sig delaktig. Bröstet funkar också lite som tröst om hon skulle bli lite gnällig. Så för oss har det visat sig bli bäst med en blandning. Både mamma, bebis och pappa nöjda!

Så glöm inte att det är OKEJ att inte veta. Jag hade ingen aning om vad som är bäst för oss. Man måste få testa sig fram för att hitta rätt väg fram. Tålamod och att inte stressa upp är det som hjälp oss bäst. Det tar sin tid och nu har vi hittat rätt, i alla fall för nu!

Alla bilder tagna av Emma Schödin, ni hittar henne länkad på min instagram där ni kan kika på fler av hennes bilder!

21 Kommentarer

Byter portal

Så här ser större delen av dygnet ut för oss, mys med vår lilla tjej som älskar att vara nära nära. Och nära kommer hon få vara så länge hon känner sig trygg, lilla hjärtat.

Jag ber om ursäkt för den kassa uppdateringen, jag håller på att flytta över min blogg till en annan portal och är snart snart på banan igen, jag lovar! 

1 Kommentar

Det är tufft…

Ni undrar ju såklart om Belle somnade igår så vi fick till de bilderna vi ville. Icke! Vi tog dock lite andra mysiga bilder i stället. Så är det när man har en Baby boss. Hon bestämmer! Lovar att visa er bilderna så fort jag fått dom.

Inatt ville Belle vara vaken mellan 03-05.30, spännande eftersom ingenting kul händer vid den tiden på dygnet hemma hos oss. Men hon lär sig väl snart 😉
Allvarligt nu då. VARFÖR förskönar alla spädbarnstiden? Det är helt fantastiskt att vi äntligen har henne hos oss, men vi är helt trasiga. Inga sov/matrutiner för fem öre och en bebis som bestämmer sig för att bara vara allmänt missnöjd i flera timmar. Helst på natten. Det är verkligen långt ifrån en dans på rosor!
Jag lade upp en instastory om just det, och det var såååå många som svarade och skickade pepp att -Det blir bättre! Att första tiden är jättesvår och tuff för alla, och så är det verkligen, i alla fall för oss, och jag tänker inte försköna det minsta lilla. För jag hade ingen aning om att det var såhär.
Samtidigt som jag självklart aldrig hade önskat någonting annat och försöker njuta och tänka att detta är en tid som vi kanske kommer sakna sen. Typ att hon vill ligga och sova och mysa PÅ oss, för så kommer det ju inte vara för alltid.

Till alla föräldrar där ute, fan vad bra vi är! Kämpa!

28 Kommentarer

Nyfödd-fotografering

Godförmiddag!

I skrivande stund befinner vi oss på nyfödd-fotografering hos Emma, ni vet hon som tog de första gravidbilderna på mig?

Det här blir ju lätt som en plätt, tänkte jag. Tjena! Vi har varit här sedan klockan 10 (klockan är nu snart 14) med en Belle som vägrar att somna. Och när hon väl somnar och vi ska lägga ner henne på lakanet så vaknar hon direkt.  Inte så lätt det där. Och wow vilket tålamod man behöver. Vi får se hur det går, om vi får till några bilder men Emma är proffs så det ska nog gå fint!

Pappsen har inte sovit mycket inatt… Han var vaken hela natten med Belle så han är helt slut stackarn. Han får ta en powernap i soffan tills vi är klara!

Hoppas ni får en fin dag!

Lämna en kommentar

Bästisarna

Äntligen. Båda två på utsidan och första mötet är gjort. Emilia var ytterst tveksam och undrade… Mycket. Som ni kan se på bilderna, haha. Hon tyckte att det var roligare att klättra på mig och Linus. Så klart? Hon känner ju oss!

Det känns så otroligt roligt och tacksamt att få göra den här resan samtidigt som min bästa vän. Att våra små får växa upp med varandra. Och att vi får ta hjälp av varandra, i både vått och torrt. Det betyder så mycket för mig!

 

Lämna en kommentar

Gratis är inte gratis.

Jag hart länge velat publicera ett liknande inlägg men haft svårt att få ner allt på ett bra sätt. Dessa punkter är Linn som skrivit (hon var med i Unga mammor denna säsongen) och HÄR hittar ni till hennes blogg. Hon bloggar om hennes liv med deras lilla dotter och allt som hör till. Bloggtips från mig!
Här kommer inlägget:

Detta inlägg riktar sig till er som precis som mig håller på med sociala medier och gör samarbeten med företag. Vi som med så fint ord kallas för ” Influencers” .

Det är en hel vetenskap bakom allt med samarbeten men i detta inlägget ska jag dela med mig av alla mina tips och råd.

Ta betalt och varför:

Ofta när du ska göra ett samarbete med ett företag brukar de skriva ungefär såhär: ” Hejsan, vi tycker du har ett jättefint Instagram konto som matchar vår målgrupp och undrar därför om du vill göra ett samarbete med oss. Vi skickar dig 2 varor ifrån oss i utbyte mot att du gör 2 Instagram poster i ditt feed och taggar oss”

Visste du att du måste skatta på produkterna du tar emot då de räknas som din ersättning? Alltså ca 30 % av produktens värde. Får du en tröja för 100:- ska du alltså skatta ca 30 :- .

Hur kan man motivera sig då? Jo jag brukar skriva ungefär såhär: ” Hejsan, vad roligt att ni kontaktar mig och gillar det jag gör. Jag gör gärna ett samarbete tillsammans med er mot en ersättning på X antal kronor före skatt.” Ofta skriver jag även med och förklarar för företaget. ” Det blir inte lönsamt för mig att ta emot produkter som jag måste skatta på. Då skulle jag gå back.”

Betala för att utföra ett jobb? Att jobba med sociala medier är ett jobb precis som vilket som helst. Skulle du gå till ett annat jobb och lägga ner timmar av arbete för att sedan få betala för det jobbet du utfört? Skulle du gå till ditt jobb och gå med på att din chef sa ” Hej Linn, är det okej att du får 2 varor som lön, jag drar vanliga skatten på värdet av varorna som är din lön” Jag tror inte vet va?

Stå på dig. Du kommer få företag som backar. Så länge det finns de som går på och jobbar gratis så kommer företag att backa ur. Vissa vill tyvärr komma undan så billigt som möjligt istället för att ha kvalitet. Jag tycker dock det syns klart och tydligt vilka företag som jobbar med pinsam marknadsföring utan att nämna några namn. Våga ta ett nej. Tänk såhär, du fick inte 2 gratis tröjor för totalt 199:- men du fick ett bra rykte i brachen som kommer generera så mycket mer i framtiden. på 20 mejl är det ungefär ett seriöst samarbete och ja då får det vara så helt enkelt.

Vad kan man ta betalt och hur ? Vad tycker du är rimligt för ditt arbete? Vad hade du velat ha betalt om det var ett ” vanligt” jobb? Jag fakturerar mina kunder och det kan man göra enkelt och gratis via coolcompany . Där dras skatter automatiskt åt dig så smidigt. Sedan tar de en liten procent men det är det verkligen värt. Tänk även på att det är moms så räkna med att du får ut ungefär hälften av det du fakturerar. Alltså vill du ha 1000:- betalt så kräv 2000:-.

Det spelar ingen roll.. Tro mig företagen tjänar pengar på dig. Annars skulle de inte kontaktat dig. Våga stå på dig. Jobba inte gratis av girighet för en gratis produkt. Det spelar ingen roll om du har 100 följare eller 100 000.

Lagligt: Det är lag på att du måste märka ut betalda samarbeten med ” I samarbete med” eller ” reklam” eller ” annons för” så glöm inte det. Det utstrålar även proffsighet. Du behöver såklart inte göra det om du genuint bara vill rekommendera en produkt du köpt tex.

Du som influencer bygger ju upp ditt varumärke och kontaktnät allt efter som så visa att du är seriös så kommer du få ett gott namn och företag kommer kontakta dig.

Motivering: Utstråla! Visa vad du går för. Skicka med statistik, exponeringsstatistik, din målgrupp och hänvisa till tidigare samarbeten med företag som blivit nöjda.

Kort om tävlingar.

Om du ska anordna en tävling så är det viktigt att du följer lagen om lotteri. Du får inte slumpmässigt välja en vinnare. Tex tagga 3 vänner” det räcker inte. Det måste vara en vinnare som väljs ut efter en motivering, finast foto, finast motivering, bästa kommentar, bästa förslag på förbättring till ditt Instagram konto etc.

Gåva och PR utskick. Är företagen snåla och backar ur och du hemskt gärna vill ha produkten, skriv att du gärna tar emot PR utskick från dem. Du kan aldrig garantera ett företag att du gör reklam för produkten för då blir det sponsrat men man vet ju aldrig om du genuint tipsar för du gillade den så mycket. Då behöver du inte betala skatt.

Hoppas inlägget gav er någonting och kom ihåg, våga ta betalt för du ska inte betala för ditt arbete! Man gör det bara omöjligt för sig själv att få betalt och svårare för andra med.

(Slut på inlägget)


Dessa punkter är klockrena och jag känner också att branschen förstörs när influensers väljer att ta betalt i produkter. Då förstör man också för alla andra. Företag SKA betala för marknadsföring och att stå på sig är så otroligt viktigt. Varför hör de av sig till dig? Jo, för att dom vet att de går i vinst på sådan marknadsföring. De vet vilken målgrupp jag har och troligen så är det den perfekta för dom, annars hade de inte hört av sig.
Viktigt också är att veta ditt värde. Jag blir irriterad och känner mig förnedrad när ett företag hör av sig och vill ge mig produkt i betalning. Jag tycker att det är otroligt ohyfsat när de VET hur branschen funkar. För det vet dom!
Men det gör jag/vi också, så vi måste samarbeta och hjälpa varandra. Börjar alla ta ”gratis”(som inte ens är gratis då du måste skatta på produkterna!!) så sabbas branschen. Det är värt att få några nej, du kommer att gå i vinst på det i slutändan, jag lovar!!

Har ni frågor och funderingar så kommentera gärna!

3 Kommentarer

Present

Mitt i min lilla Baby Blues som slog till så fick jag en avi om paket på posten och gick samma dag för att hämta ut paketet. Ett superfint paket proppat med underbaringar från Lindex. Älskar Linex barnkläder. Materialet är oslagbart och färgerna är sååå fina! Älskar den där mint-gröna färgen! Tusen tack Lindex!

(Inget samarbete, endast genuin rekommendation då jag ÄLSKAR deras babykläder)

Hur gulligt är inte detta set? Älskar det!!

Paketet innehöll en tröja (till vänster i bilden), jag har inte köpt några tröjor alls till Belle då jag tycker att det blir lite krångligt att dra över huvudet, men denna tröja är en omlott men ser ut som en vanlig pull-over tröja. Hur smart och smidigt? En T-shirt/Shorts-dress, En pyjamas, En kortärmad body + matchande byxor, En långärmad body, en dregglis, en mössa och en filt.

Skönaste pyjamasen. Ni kommer förvånas om ni går och känner på kläderna i butik, de är så otroligt mjuka!

Min personliga favorit. T-shirt- och shorts -dress. Så synd att det är så kallt nu för denna hade varit perfekt i sommar! ..Kan dock vara så att jag köper en till i större storlek som hon kan ha i sommar, hehe.

Min Baby Blues är på bättringsväg. Vissa dagar är bättre än andra. Igår var en dålig dag och jag grät åt allt. För att vi ibland inte vet vad hon vill. Hungrig? Trött? Ont i magen? Då bryter jag lätt ihop. Men som sagt, det blir bättre för varje dag och vi lär ju känna henne så väldigt mycket för varje minut som går.

1 Kommentar

En krispig förmiddag

Nej.. Nu får det vara slut på semester tänker både ni och jag. Med en ny människa i hushållet att ta hand om och lära känna så finns det inte jättemycket tid över ska jag säga er. Jag tänkte att det kommer vara en dans på rosor och lätt att slänga upp ett inlägg här varje dag, men herregud… Tiden springer iväg och vår lilla loppa kräver all vår tid och har vi tid över så går den till att få till en lunch eller middag. Eller köra en tvättmaskin. Men det känns som om vi börjar komma till ro mer och mer vilket känns kanon. Men en dans på rosor med ett spädbarn? Inte riktigt va… Det är helt fantastiskt att vi fått vår lilla Belle, men otroligt vad trötta vi är

*Paus*

…Eller som nu när jag har tid att skriva ett blogginlägg och hinner halvvägs då lägger hon en ordentlig spya i sömnen och Linus står i duschen. Morsan till undsättning! Belle kommer först, alltid. Skriver förövrigt med endast en hand nu då hon ligger i min vänstra.  SÅ mina vänner, ni får ha lite överseende med att inläggen kommer när dom kommer. Ni förstår nog.

Idag vaknade vi upp runt 12, eller ja.. Vi vaknar var 3e timma på natten av att hon vill ha mat. Men vi gick upp ur sängen via 12 i alla fall! Matade och rapade Belle och kikade ut genom fönstret:

Hur fint?? Då hon precis hade somnat i bärselen som hon förövrigt älskar, så bestämde vi oss för att städa iordning här hemma (det behövdes verkligen!) och äta frukost i lugn och ro.

Nöjda tjejen!

Sen skrev vi också på hennes papper för namn! Nu blir hon en Belle!

Sen var det dags! Med en matad och glad bebis begav vi oss ut i minusgraderna.

Så fint och vi är så otroligt nöjda med vår vagn. Emmaljunga Outdoor Timber, bäst! Och visst är den fin?

Sååå fint det var ute idag! Helt otroligt, såg ut som om vi hamnat långt upp i norrland (men med lite mindre snö då..). Ett så kallat krispigt väder.

2 Kommentarer

Min förlossningsberättelse. Del 1

Vi ligger och kollar på magen med lampan från mobilen, ligger och ser hur hon sparkar och bökar runt. Säger till varandra att ”Snart är hon här!”. Jag och Linus, min älskade Linus.

Under dagen hade jag som tidigare skrivit här, känt av vad jag trodde kanske var förvärkar. Mellan var 10-20e minut kände jag av en värk. Dock ingenting starkt som jag reagerade på. Folk säger ju att man kan gå med förvärkar i flera veckor innan det väl är dags. Jag är ju också så otroligt inställd på att gå över maximal tid och att bli igångsatt och eventuellt sluta det hela med kejsarsnitt.
Mamma har haft otroligt långa förlossningar som båda slutat med kejsarsnitt, min bästavän som fick bebis i somras hade en otroligt lång förlossning på flera dagar. Det kommer vara samma sak för mig tänker jag. Allt annat vore sjukt.

KNAK. Ett brutalt knak når mig. ”AJ! HÖRDE DU?” Frågar jag Linus. Nej, svarar han frågande.

Jag var bombsäker på att även han hörde knakat för att det kändes så otroligt hårt i mig. I följd av knaket så når en otroligt stark värk. En värk som griper tag i hela bäckenet och magen blir stenhård. ”Aj aj aj, det försvinner liksom inte” säger jag till Linus och vrider mig panikartat i sängen.

Värken försvinner. I 2 minuter. Smärtan kommer tillbaka med samma kraft som tidigare. Linus går iväg till badrummet och tappar upp ett bad. Vi har läst att om det är igång på riktigt så består värken även vid bad. Klockan är nu runt 00:30.
Klockar mina värkar. De kommer med 1-3 minuters mellanrum. Ger badet ett försök men det går inte, smärtan är outhärdlig. Ringer till BB samtidigt som jag sätter mig på toaletten. Slemproppen går. Klockan är ca 01. Det slår mig att det faktiskt kanske är igång nu. Eller är detta bara förvärkar? Är det så här det känns och är det så här vissa går omkring i flera veckor? Omöjligt tänker jag.

När jag kommer fram till personen på andra sidan linjen får jag direkt en värk. Ber om ursäkt och tar den. – Vi var beräknade 25/12. – Mitt personnummer är. – Värkarna kommer med 1-3 minuters mellanrum. Får en värk till. Tar den. – Slemproppen gick precis. – Jag har så jävla ont.

”Välkomna in!”

”Vi ska åka in” säger jag förvånat till Linus.
BBväskan stod redan redo får avfärd i hallen, Linus lägger ner mobilladdare. Herregud. Värkarna gör så jävla ont, jag tror att jag går av på mitten snart. Jag ångrar mig, ta ut henne bara. Lyckas ta mig in till sovrummet där mina mjukisbyxor ligger. Ber Linus om hjälp på med dom mellan värkarna. Så rinner det till. ”Vattnet gick precis” sa vi nästan i mun på varandra. Klockan är  ca 01:15. Får på mig ett par röda Björn Borg kalsonger med en handduk mellan benen. En värk avtar och jag vet att jag har i snitt 1,5 minut på mig att ta mig till hallen för att försöka få på mig mina skor. Jag tar sats men det hinner jag inte med. Halvvägs till hallen får jag en värk till. Jag kommer knappt någonstans.

”Okej, efter nästa värk så får vi skynda oss så att vi kommer iväg” säger jag till Linus. Sagt och gjort. Värken avtar och vi skyndar oss ut och ner för trappan. Hinner ut för dörren och nästan fram till bänkarna utanför lägenheterna vid vändplanen. En värk kommer, tar mig till den höga avgränsningen från huset till gatan. Linus springer och hämtar bilen. Jag har aldrig sett någon springa så snabbt. I en susande fart kommer han med bilen. Tar sats efter värken och skyndar mig in i bilen. Samtidigt som allt detta sker har jag också min mobiltelefon i handen för att kunna klocka alla värkar.

Print från värktimern! 

Bilfärden gick snabbt men kändes som en livstid varje gång en värk slog mig. Andas, andas, andas. ”Det gör så jääävla ont”. En sån outhärdlig smärta. Håller i sig i ca 30-60 sek och med 30-90 sekunders mellanrum. Framme, äntligen framme. Ställer mig utanför dörren då det var låst. Klockan är nu 01.30. En värk slår mig, jag lutar mig framåt mot parkbänken som står utanför entrén till BB. Där vi får några dagar sedan stod på exakt samma ställe för att kolla fosterrörelser och mötte ett par i precis samma sits. Nu är vi dom. Nu är det dags.

Vi möttes upp av en sköterska och fick hjälp att hitta rätt, jag blundar nästan hela tiden för att klara av smärtan så jag har ingen aning om vart vi går eller vart vi är. ”Oj vad tätt värkarna kommer” säger hon. Jajamensan minsann! Här går det undan…

Vi kommer in på rummet och jag tänker ”Aja skickar dom hem oss så gör dom det men då behöver jag någonting otroligt starkt för att klara av detta”. Just för att det pratas mycket om att bli hemskickade. Men hur fan kan man bli hemskickad med denna smärta? Det går inte, tänker jag. Då dör jag.

Jag får snabbt ett band runt min handled och jag förstod vad som hände. Kollar på Linus och säger ”Nu älskling, kommer vi inte härifrån utan vår bebis”, kollar på sköterskan för att få en blick av bekräftelse och hon säger ”Det har du helt rätt i”. Den känslan…

En barnmorska kommer in i rummet och vill göra en undersökning. Hon konstaterar snabbt att jag är öppen 4 cm. Gör en high five med Linus. FAN vad bra jobbat, kroppen!

Precis inskriva.

Värkarbetet pågår och klockan 02.30 får jag tillgång till lustgasen som underlättar något otroligt. Den tar bort en där otroligt långa och intensiva smärtan och jag känner mest när värken har sin topp. Men jävlar vad ont det gör. För ont!
Får frågan kort där efter om jag önskar någon annan smärtlindring och jag svarar ”Ge mig någonting som tar bort det onda”. Blir erbjuden EDA och tackar ja. Jag gör fan vad som helst för att få bort den här smärtan. För det här går inte längre..!

Klockan blir 03:30 och det sätts EDA (epiduralkateter). Är då öppen 5cm. Tänker att okej, det här kommer ta väldigt lång tid. Kämpa kroppen.

Det sjuka är, att mellan värkarna så känner jag ingenting. Då pratar jag med sköterskorna och Linus som om ingenting är fel. Hur otrolig är inte kroppen? Förvånas flera gånger över detta och upprepar flertal gånger ”Det är så skönt mellan värkarna!!!”

Frågar sköterskorna när de tror att hon kommer. Tvingar fram ett svar, haha! De gissar att hon kommer mitt på dagen någon gång, att de nog tyvärr inte hinner träffa henne då de kliver av 07.00.
Ligger på britsen med benen upplagda på en sackosäck, otroligt skön ställning!

Bild ovan: mellan värk. I Linus kallingar haha. Bild under: Under värk. 

04:15 står det noterat i min journal: Fint partnerstöd. Och ja. Herregud vad tacksam jag är för att det är Linus som jag gjort detta med. Att det är vi som gjort detta tillsammans. Peppen och tryggheten han gav till mig, wow. Vad hade jag gjort utan honom?

Jag börjar känna ett tryck nedåt, en undersökning görs och jag är helt öppen och huvudet har sjunkit ner. ”Nu Andrea, nu är hon snart här. Nu känner jag hennes huvud precis innanför här”. Vad är det jag hör? Vadå? Det har ju bara gått några timmar? Tänker jag.

Lustgasen funkar inte, fan jag blir irriterad. Men okej bort med den. Klockan blir 06.15 och jag börjar krysta aktivt. Förstår inte riktigt att jag får krysta. ”Nu kan du följa med värken och trycka” säger barnmorskorna åt mig, men förstår inte riktigt att det är nu jag ska krysta. Linus säger åt mig efter en värk ”Älskling, vid nästa värk så tryck tryck tryck. Så hårt du kan!”. Då förstod jag, tack älskling. Trycker så att jag tror att mitt maginnehåll ska komma upp ur munnen. Att jag ska spy ut mina inälvor. Har under hela förloppet hållt Linus i handen. Nu går det inte längre, tar tag om benens baksida. Jag ligger i gynposition. Kan nu inte lägre skilja på om jag har en värk eller inte, det gör så jävla ont heltiden. Men en smärta som går att hantera för att jag får ta i. Jag får ta i så mycket som jag aldrig någonsin gjort tidigare.
Jag känner en brännande smärta under tiden som jag krystar. Så. Jävla. Hårt. En brännande känsla och nu säger Linus att han kan se huvudet och om jag trycker en gång till så är hon ute. Sagt och gjort. Jag krystar, huvudet är ute. Krystar nästa värk och axlarna och kroppen kommer ut. Det är en sådan otrolig känsla. Så skönt på något sätt.

En liten människa kommer ut och skriker direkt. Jag får tag i henne och får upp henne på bröstet. Kollar upp på Linus som står med tårar. Mitt hjärta spricker av kärlek. Äntligen är hon här. ”Fan vad bra gjort kroppen, jag älskar dig älskling. Hon är så fin” och möter Linus blick. ”Jag älskar dig också!”.

 

19 Kommentarer

Hon är här

Som en raket på självaste nyårsaftons morgon kom hon. Klockan 06.30 med sina 3280g och 50cm. Vår älskade Belle. Känslorna är så stora, så starka, så mäktiga som jag aldrig trodde en känsla kunde vara. Ni ska få höra allt, jag lovar!

 

5 Kommentarer