Varför jag inte dricker – Andrea Norrman
andreanorrman

Andrea Norrman

Varför jag inte dricker

Det fanns en tid då jag “levde life”, som man kallade det.

En tid när jag stod på borden på de finaste klubbarna i Stockholm och dansade i takt (eller otakt) med musiken, tillsammans med mina vänner. Ofta la jag upp videos på mig själv och mina vänner när vi drack shots i baren. Bakisdagarna var roliga och härliga eftersom det hade hänt så mycket sjukt på natten som man kunde prata om. Det var en livsstil. Jag tyckte att jag var cool.

Under den här tiden så dök jag också upp bakfull på jobbet. Under den här tiden så tog jag dumma beslut. Jag sårade människor så pass att jag fick en stor klump i magen och ånger som inte släppte på flera månader. En del av de sakerna sitter i än idag. Jag gjorde bort mig så pass att jag gick med ångest i flera veckor efter. Jag kunde inte dricka med måtta och jag kunde inte hantera det. Rättar mig: Jag kan* inte.

Alla dessa misstag som jag gjorde under tiden jag drack, hade aldrig hänt om jag hade avstått från alkohol. Det vet jag idag när jag inte dricker. Folk säger “man kan inte skylla på alkoholen”. Och ja, kanske är det delvis rätt. Men samtidigt så hade ingen av dessa misstagen ägt rum om jag hade tackat nej till alkoholen heller.

Jag har läst runt lite om vad som faktiskt händer när man dricker alkohol. Det här hittade jag på IQ.se:

0,2 promille: Den första alkoholeffekten märks. Du känner dig varm, avspänd och väl till mods. Din självkritik minskar.
0,5 promille: Du känner dig upprymd och hämningarna släpper. Dina reflexer blir långsammare och du får minskad precision i dina rörelser. Omdömet börjar grumlas och din förmåga att ta in information försämras.
0,8 promille: Du börjar bli högljudd och yvig i dina rörelser. Du ser sämre än du brukar. Du är överdrivet självsäker och luktar alkohol.
1,0 promille: Du sluddrar och är sämre på att kontrollera både muskler och känslor.
1,5 promille: Det börjar bli svårt att hålla balansen och du kanske ramlar omkull. Räkna med ett känsloutbrott. Och illamående.
2,0 promille: Du har svårt att prata och gå upprätt. Du ser dubbelt.
3,0 promille: Du uppfattar inte vad som händer och sker och är på gränsen till medvetslös.
4,0 promille: Du är medvetslös. Du andas långsamt och riskerar att dö av alkoholförgiftning.

Förstår ni här hur mycket vi påverkas både fysiskt och psykiskt?

För mig är det inga problem att avstå från alkohol. Jag tackar stolt nej. Jag lever i småbarnslivet tillsammans med min sambo och trivs så himla bra i det. Jag är genuint lycklig inifrån och ut. Jag gillar inte smaken av alkohol vilket också väger in i att jag inte dricker. Det känns liksom bara onödigt för mig. De få gångerna som jag druckit de senaste åren (kan räkna upp till kanske en hand full med gånger de senaste 3 åren), så har jag haft sån jävla ångest dagen efter och mått skit, rent ut sagt. Inte då för att det har hänt något speciellt, men för att jag skäms över att jag tappar omdömet helt på alla plan och blir alldeles för full. Det är inget för mig. Dessutom vill jag finnas där alltid oavsett OM olyckan skulle vara framme och mina barn/min familj behöver mig. Då hade jag aldrig förlåtit mig själv om jag hade varit påverkad. Och jag menar inte på att de som dricker ibland är dåliga föräldrar, men för mig som inte kan hantera alkohol, så är jag absolut en bättre mamma/sambo/människa utan alkohol i bilden.

Jag är stolt över att jag inte dricker. Och vet inte om det kommer vara så här för alltid eller om man “mognar” i frågan (går det ens?) om hur man kan hantera alkohol eller inte. Men just nu så är det helt rätt val för mig. Det är coolt att inte dricka.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
andreanorrman
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.