HEJ! – Andrea Norrman
andreanorrman

Andrea Norrman

HEJ!

Hej fina ni. Herregud vad länge sedan det var jag bloggade. Jag tänkte att jag skulle ta kanske 1-2 veckor ledigt för att bara landa i det nya livet som tvåbarnsmamma men som ni vet så blir ju livet inte alltid som man tänkt. Mitt liv/jag är fortfarande inte “redo” för att jobba, även om jag vill. Eller jag hinner liksom inte. Det här är första gången på en hel månad som jag har tid att sitta och blogga. Och då ska ni veta att jag innan detta har städat, tvättat, diskat, ätit, nattat barn och allt som hör där till. You name it.

Men hur är livet då? Jo, vi mår bra. Jag har en ganska tacksam bebis än så länge. Han sover helt okej på nätterna, men tvåbarnschocken är ju ett faktum, haha. Jag tänkte “hur svårt kan det vara att gå från 1-2 barn? Har man 1 kan man ju lika gärna ha 2?”. Aj aj aj så fel jag hade. Skillnaden från att gå från 0-1 barn är INGENTING jämfört med att gå från 1-2. Herregud alltså. Logistiken. Hur får alla mammor och pappor ihop det där ute? Nu är ju Belle fortfarande så pass liten att hon fortfarande kräver ganska mycket av oss. Och så har vi nu en till som kräver ALL uppmärksamhet och engagemang från mig. För det är bara hos mig som han är nöjd. På gott och ont.

För er som såg mitt senaste instagram inlägg så vet ni redan att spädbarnslivet inte är något för mig. Jag har så svårt för stora omställningar i sig och när då mina behov åtsidosätts och jag inte kan äta/bajsa/sova/kissa när jag vill/behöver så blir det ännu värre. Båda mina barn har också varit väldigt krävande vilket så klart är a och o. Svårnattade, ointresserade av sömn och vill sitta fast på mig som blodiglar. Just nu så försöker jag se framåt och tänka att den här tiden går snabbt (vilket den gör) och att det blir bättre. För det blir det. Men som sagt. Spädbarnslivet kan inte vara för alla! Och WOW vad många ni var som kommenterade om att ni kände precis likadant!

Just nu så tar jag inte ut någon mammapeng alls utan Linus är pappaledig med Louie och jag jobbar. Jag jobbar ju dock hemifrån men har inte så bra möjlighet till att gå på events osv nu i början. Eller jag vågar/vill inte. Dels för att jag inte vet hur Louies dagsform är. Vissa dagar sover han hela dagarna medan andra sover han i 10-minuters intervaller. Så just nu känns det typ omöjligt för mig att planera någonting alls om det inte är precis samma dag. För sen vet jag heller inte hur han sover på natten.

Sömnen går ganska bra än så länge. Peppar peppar. Linus sover inne hos Belle och jag sover med Louie. Anledningen till det är för att bägge barnen vaknar på nätterna och om vi sover tillsammans alla så väcker de varandra om vartannat vilket innebär mindre sömn för oss alla. Och just nu är prio ett för mig sömn. Louie sov inatt från 22-06. Helt sjukt. Och så såg det ut de första 3 veckorna innan han började vakna lite mer. Nu är det typ varannan natt som han vaknar 3 gånger/natt och varannan natt sover han hela natten. Så, det funkar ganska bra ändå. Jag passar också på att sova på dagen när han sover och jobba i den mån jag hinner.

Belle lär sig så mycket just nu. Om livet och hur det är att leva med syskon, men framför allt så kommer det SÅ många nya ord just nu. Mamma, Pappa, Filt, Fisk, Tack Tack, Nej, Mera, Jacka, Gunga. Ja, listan kan göras lång. Det är nya ord varje dag och det är sååå roligt. Hon är nu 1 år och 9 månader och innan 1,5 år sa hon i princip ingenting. Så nu går det undan! Och jag njuter såååå mycket av den tiden hon är i, även om det är en fas som kräver VÄLDIGT mycket närvaro från oss som föräldrar. Hon får till exempel för sig att hon inte vill använda vissa kläder (främst de kläder som hon inte känner igen) och när hon väl fått på sig dom så VÄGRAR hon att ta av sig dom. I vissa fall har hon sovit med byxor utanpå pyjamasen och mössa. Jag känner att det inte är något att bråka om i en sån situation. Varför kan hon inte få sova med mössa om hon nu så gärna vill det. I vissa situationer (som när vi ska gå ut och hon måste ha jacka) så är det självklart att hon måste ha på sig vissa saker. Jag tror dock att det har med separationsångesten att göra. Hon vet att vissa saker är hennes på förskolan och vill inte lämna ifrån sig dom. Som värst var det när jag kom hem från sjukhuset och hon hade blivit lämnad av mig och Linus när vi skulle till förlossningen. Sen när vi väl kom hem så hade vi en ny liten människa med oss som krävde uppmärksamhet, sen blev jag sjuk plötsligt, hon blev ännu en gång på kort tid utan oss. Usch, det gör så ont i hjärtat att tänka på det, för det var en hemsk tid… Jag mådde fruktansvärt dåligt. Och ja jag ska berätta allt om det, jag lovar.

Nu kallar livet på mig och jag hinner inte med mer idag. PUSS OCH KRAM, vi hörs snart!!!

Hur fina är inte dessa bilderna från BB-hotellet? Första gången Belle och Louie träffades <3.
Pappa, Belle och Louie.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
andreanorrman
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.