Varför missade vi flyget? – Andrea Norrman
andreanorrman

Andrea Norrman

Annons

Varför missade vi flyget?

Heeeej igen fina ni!

Wow vad mycket som har hänt sedan sist jag bloggade. Vi har ju kommit hem från Seoul. Efter den mest hemska hemresan någonsin.

Vad hände då? Jo allt gick jättebra till en börja. Vi gick upp tidigt (typ 05.30), för att få i oss lite frulle innan vi skulle bege oss mot flygplatsen med taxi, för att ta första flyget till Peking (2h flyg) och sedan från Peking till Stockholm (9h flyg).

Glada tjejen på första planet

När vi hade tagit oss till Peking så tog vi det ganska lugnt då vi hade flera timmar att döda innan flyget till Sthlm kulle gå. Pappa är guldmedlem på SAS, så vi hade tillgång till loungen där vi käkade, drack något och Belle sprang omkring och lekte lite. väldigt bekvämt!

Tiden började dra ihop sig och jag frågade pappa “när ska vi vara där”? (Där = vid gaten). 13.50 svarade han. Jag vet inte om pappa inte riktigt lyssnade och trodde att jag frågade när planet gick eller om det bara blev lite fel. MEN planet gick ju 13.50. Och gaten stänger 15 min innan planet går.

Så, där står vi i kön till Starbucks för att köpa oss varsinn kaffe innan vi skulle gå på flyget. Eftersom vi skulle flyga hela eftermiddagen så tänkte vi att det var en kanonbra idé. Det tog vi tillbaka sen kan jag säga. Jag kollar på klockan och den visar på 13.25. Frågar pappa om vi inte ska skita i kaffet och gå till gaten i stället, men det slutade med att vi beslutade att beställa i alla fall eftersom det ändå var ganska långt kvar tills boardingen började…….. Trodde vi……..

Vi tar kaffet och går till gaten. Klockan är 13.38. Helt tomt på folk. Okej, men dom måste ha bytt gate, tänkte jag direkt. Vi går fram till personen som står innanför incheckningsdisken och frågar. “Sorry, gate is closed”, säger han på knackig engelska, Vadå stängd? Varför i helvete är gaten stängd?! Vi ser ju att planet står utanför och gången som man går igenom till flyget sitter fortfarande på. Så, då måste dom ju kunna släppa på oss? Han förklarar att gaten tyvärr har stängt och att vi inte kan gå på planet.
Med tårar i ögonen och paniken i halsgropen frågar vi om det finns något han kan hjälpa oss med. Kan han inte på något sätt hjälpa oss att komma på planet som står precis framför våra ögon?

Han ringer till flyget men meddelar att det tyvärr är omöjligt för oss att gå gå på.

Jag hade Belle i famnen som var dödstrött och vi var ju själva också väldigt trötta eftersom vi hade gått upp väldigt tidigt och redan flugit en gång. Som TUR VAR så hade vi resevagnen med oss. Den går som handbagage (Babyzen yoyo, finns att köpa hos Lekmer), och den var en stor räddning.

Visst hade jag panik, men det fanns liksom inte utrymme för att bryta ihop där och då. Jag var tvungen att ta hand om Belle, och nu skulle vi försöka få tag på någon som kan hjälpa oss med att hitta nya flygbiljetter. Förhoppningsvis ett flyg som går inom de närmsta dagarna och som inte kostar typ 40 papp per person och har 7 mellanlandningar.

Belle somnade fort i vagnen och vi slog oss ner mitt på golvet i mitten av flygplatsen då ingen som jobbade där var kapabla att förstå situationen eller att hjälpa oss överhuvudtaget. Pappa ringde SAS guldnummer men de hade dessvärre inga flyg som passade. Så det var bara att börja kolla igenom varenda flygbolag för att hitta bästa och kortaste resan. Då bröt jag ihop. När jag såg att det krävdes minst en mellanlandning till och snabbaste resetiden var på ca 17 timmar. Panik. Tårarna bara sprutade ner från kinderna en stund och jag meddelade de berörande att vi missat flyget.

Linus trodde självklart att jag skämtade när jag skrev att vi hade missat flyget. Det hade jag också trott.

Vi fick i alla fall tag på flygbiljetter som gick samma dag men 19.30. Dock från en annan terminal från flygplatsen. Så, då började vi leta oss runt för hur vi skulle ta oss dit, och det var INTE enkelt ska ni veta. FÖR, ska man byta terminal så ska man lämna flygplatsen för att sen gå in i den nya terminalen. Ja, då kräver dem att man ska ha visum. ÄR DET ETT SKÄMT ELLER?! Vi ska ju inte ens in i landet. Vi vill inte ens in i landet. Vi vill bara byta terminal för att kunna komma hem. Det tog ett bra tag, flera komplicerade konversationer med personalen som tyvärr var totalt kassa på engelska och inte förstod någonting alls.

När vi ansökte om visum i krångliga landet Kina. 

Passade på att sova så mycket vi kunde innan vi skulle flyga. 

Men, det löste sig. Vi kom till den nya terminalen, hittade rätt flyg till Shanghai som vi skulle sitta på i 2 timmar. Då tänkte jag “skönt. Då blir det i alla fall två timmar mindre på nästa flyg”. Nej nej nej. Det blev 2 extra timmar…. SUCK.

Det enda positiva med det här var att Belle inte led av det här alls När hon vaknade så lekte vi på flygplatsen. Sen somnade hon i min famn på flyget till Shanghai och sov hela mellanlandningstiden och nästan 8 timmar på det sista planet hem till Stockholm. Jag lyckades sova säkert 6-7 timmar på planet, så jag var inte så himla förstörd när vi hade landat. Belle hade en egen säng som dom hängde på väggen framför oss, Otroligt bra!

Precis innan vi landade hemma i Stockholm. Herregud. Jag har aldrig varit så glad över att vara hemma igen. Jag blev tårögd när som talade ut i högtalarna att det snart var dags att landa.

Nu vill jag aldrig igen lämna mitt hem. Linus. Min bil. Min familj. Sverige. Maten. Folket. Allt som är så enkelt. Nej. Jag stannar hemma väääääldigt länge. I sommar blir det nog en resa inom vårat fina land, vill bila och se flera vackra ställen, men inte längre än så.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
andreanorrman
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons