Vi har träffat minstingen – Andrea Norrman
andreanorrman

Andrea Norrman

Vi har träffat minstingen

Här om dagen när Linus var sjuk så bestämde jag mig för att ta Belle och åka hem till pappa. Mest för att hålla oss borta från fler sjukdomar. Dagen efter skulle vi nämligen på ultraljud för att se vår minsting för första gången. Så himla mysigt och OJ vad jag längtat!
Vi lekte med Belle hela kvällen och sen fick hon bada innan sovdags. Supermysigt.

Gulle <3

Och alltså kolla min mage? Det här är ju dock “kvällsmagen” och då är den alltid lite mer svullen, men jag ser ut typ så där nu. Med Belle var inte magen så här stor fören i vecka typ 20-25. Helt galet. Många skriver att livmodern redan är uttöjd och vet vad den ska göra tidigare eftersom det är ganska tätt inpå Belle. Jag vet inte men jag är i alla fall MYCKET större denna gången och kan knappt knäppa byxorna längre.

Jag sa till Linus redan några dagar innan ultraljudet att han inte får följa med även om han kanske mår bra just den dagen, eftersom att han ändå kan smitta. Och som gravid är man ju i en riskgrupp och immunförsvaret kan vara väldigt nedsatt som jag förstått det?
Så, jag pratade med mamma och bestämde att vi åkte in tillsammans. I sista sekund så fick jag ju veta att man helst inte ska ha med syskon, så jag fick åka hem och lämna Belle hos Linus ändå och åka in själv med mamma. Men det var nog lika bra så vi kunde fokusera helt på minstingen.

Kolla vår lilla älskling. Till skillnad från Belle på alla sina ultraljud så var den här minstingen helt lugn. Han/hon låg och visade upp sig  från sidan, sträckte lite på benen, drack lite vatten, lipade med tungan och kliade sig på näsan. Belle var ju alltså helt craycray och dom hade svårt att mäta henne eftersom hon inte var still. Och hon är ju precis lika på utsidan. Massa energi och är överallt och ingenstans hela tiden. Så kanske är det en lugn liten vi får? Jag kan ju hoppas det i alla fall. Jag har också en känsla av att det är en pojke efter att vi fick se den. Jag vet ju inte men det känns som om det är en lugn liten lillebror där inne.

Efter ultraljudet så tyckte jag så synd om Linus som inte fick vara med och låg hemma sjuk, så jag köpte med mig en bukett blommor till honom. <3

Längtar efter att få känna sparkar från minstingen där inne. Med Belle kände jag första sparkarna i vecka 17 och då var det väldigt tydligt på utsidan också. Både jag och Linus kände. Så jag tror att jag kanske kommer känna tidigare inombords den här gången med tanke på att jag redan vet hur det “ska” kännas. Har ni känt fosterrörelser tidigare med syskon?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
andreanorrman

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Johanna

    Jag kände tidigare med första, redan i v 15 typ. Med lillasyster kände jag efter RUL. Hade moderkakan på olika ställen (bakvägg på första och framvägg på andra). 🙂

  2. Emma

    Jag kände fosterrörelser senare med lillebror i magen men fick sen veta att det var pga moderkaka i framvägg. Med storebror satt moderkakan i bakvägg 🙂

  3. NL

    Åh vad mysigt 😍 var också på kub i fredags, är beräknad 1 vecka före dig med andra barnet så ska bli kul att följa dig.🙂

  4. Vix

    Med första kände jag i v 18; med andra kände jag rörelser i v 14 och sparkar i v 16. Blev större om magen fortare, men inte särskilt mkt större i slutändan med andra barnet!

  5. Louise

    Min man kunde tyvärr bara vara med på tidigt ultraljud men varken på kun, rul eller tillväxtultraljud med vår andra dotter. Vi lever liv utan möjlighet till barnvakt så han har fått vara med vår äldre dotter vid dom tillfällena. Man får satsa mer på att prata mycket om bebisen, kolla på bilderna tillsammans och sen fick jag faktiskt filma en snutt på rul så han kunde få se. 🙂