Mannen i beige – Andrea Norrman
andreanorrman

Andrea Norrman

Mannen i beige

Alltså hörrni… Jag har ju mått ganska dåligt den fösta tiden av den här graviditeten. Illamåendet har hållt mig sällskap sedan väldigt tidigt och har fortfarande inte lämnat tyvärr. Men en annan sak som hände ett flertal gånger mellan vecka 7-9 var att jag drömde fruktansvärt otäcka drömmar. Så pass att jag flera gånger hallucinerade. Är det någon annan som varit med om detta?
Som värst var det när vi var i Kap Verde och jag var flera nätter helt hundra på att det var en man som hade tagit sig in hos oss och stod och kollade längre bort i rummet. En av nätterna vaknade jag i panik för att jag såg en man i beiga kläder stå vid sidan av sängen och kolla ner på oss. Vände ner ansiktet i Linus famn och blundade tills jag somnade om igen. Livrädd. Det ska tilläggas att jag alltid varit fruktansvärt mörkrädd. Jag känner mig alltid iakttagen bakifrån om jag till exempel går på toa mitt i natten och går från toan till sovrummet när det är släckt överallt. Hemskt. Kan man komma över det på något sätt? Jag har försökt att stanna, tända och kolla runt så att ingen är där, men det hjälper liksom inte. Det är mörkret som är så jädrans skrämmande…

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
andreanorrman

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anna

    Jag har också haft hemska mardrömmar under min första trimester. Den ena värre än den andra. Och jag känner igen mig i känslan av att vara ”förföljd” i mörker. Jag har alltid varit otroligt mörkrädd och just det där att släcka ner i huset på väg till sovrummet har vart jobbigt. Det som hjälpte mig var att utsätta mig för det. Jag började sova i tält väldigt ofta och långsamt långsamt så försvann rädslan för mörker. Nu är jag inte ett dugg rädd längre. Nu vill ju de flesta inte sova i tält av den anledningen. Men testa att utsätta dig mer och oftare för mörker och kom ihåg att rädslan inte är farlig. Det är bara vi själva som skrämmer upp oss själva 🙂

  2. Josefine

    Jag hade exakt samma under mina första veckor som gravid. Är i vecka 28 nu och har inte haft samma mängd mardrömmar efter att jag gjorde följande:
    * Jag stänger av mobilen 2-3 timmar innan läggdags.
    * Jag tillåter inte mig själv att titta på läskiga serier/filmer/tv-program. Varenda scen som var läskig satte sig på näthinnan som jag sedan drömde om… Minns att jag kunde vidriga drömmar om mördare jag sett på tv-programmet Efterlyst, allt liksom fastnade och sen drömde jag om det.
    Efter att jag slutade använda mobilen på kvällarna och tittade på feelgood istället så blev de mycket bättre 🙂

  3. Malin - mammabloggare i UK

    Nä fy vad jobbigt, jag har inte haft några mardrömmar men är fortfarande rädd för vad som finns i mörkret. Har alltid trott att det skulle växa bort men inte ännu. Jag hoppas bara att det inte är något som mina barn kommer känna av för jag vill att de ska kunna känna sig trygga i mörkret utan massa hjärnspöken.

  4. Jane

    Jag är 33 år gammal och precis lika mörkrädd som du. Känner mig något tryggare och stabilare med barn nu dock, men visst skrämmer mörkret mig fortfarande. Ogillar att vara hemma kvällar och nätter utan sambon Och vågar inte sitta uppe ensam på kvällarna, lägger mig när sambon lägger sig. Drömmer jag mardrömmar som jag också gör nu under graviditeten så kryper jag också tätt intill sambon för att kunna somna om. Har försök att intala mig själv vilken idiot jag är som är så rädd och skrämmer upp mig själv. (säger absolut inte att du är en idiot) Men det hjälper inte…. Försöker vara ”tuff” de gånger sambon är borta på kvällarna och in på småtimmarna men så fort klockan slår efter 22 blir jag lite smått nervös. Går då alltid och lägger mig med tvn på och lampor tända i vardagsrummet som sambon sen får stänga och släcka när han kommer hem. Ska tillägga att vi bor i hus och baksidan av vårt hus består av stor trädgård i anslutning till en stor åker – kolsvart. Känner mig också alltid iakttagen eller förföljd, att gå på toa på nätterna är ingen höjdare alls. Jag har inga bra tips på hur detta ska botas men vill att du ska veta att du inte är ensam om att känna såhär. Har känt såhär sen jag var liten… Är avsundsjuk på de som inte är ett dugg mörkrädda.