FÖRLOSSNINGSRÄDSLOR, HUR BLEV DET EGENTLIGEN? VAD VAR VÄRST? – Andrea Norrman
andreanorrman

Andrea Norrman

Annons

FÖRLOSSNINGSRÄDSLOR, HUR BLEV DET EGENTLIGEN? VAD VAR VÄRST?

Nu när det har gått ett tag efter förlossningen och allt har hunnit landa så tänkte jag att jag skulle samla alla mina tankar, tidigare förhoppningar, utfallet och allt som där hör till.

Som nämnt tidigare så var jag aldrig rädd för smärtan. Värkarna och födandet i sig rörde mig inte i ryggen. Jag var rädd för att

1. Moderkakan skulle komma ut.
2. Efterarbetet på fiffin efter att hon hade kommit ut.
3. Att förlossningen skulle ta 3 dygn och att hon skulle få kejsarsnittas ut.

När vattnet gick, värkarna satte igång och jag förstod att allt hade satt igång så försvann allt. Alla tankar om allt jag någonsin tänkt om min förlossning försvann. Jag var så uppe i nuet och i att andas igenom värkarna så det fanns liksom inte tid att tänka på annat. Eftersom det gick så väldigt fort så sållade jag också bort tankar som “tänk om det tar 3 dygn, hur fan ska jag orka?”. För efter 3 timmar från första känning så var jag öppen nästan 7-8 cm och var i full gång med förlossningen. Så punkt 3 släppte jag direkt.
Förlossningen slutfördes och Belle kom ut klockan 06.36 den 31/12 2017. Här var jag SÅ himla chockad. Allt hade gått så väldigt fort så jag hann liksom inte med att förbereda mig så mycket som jag kanske hade behövt.

Moderkakan skulle nu ut. Min största rädsla inför förlossningen. Sköterskan tar tag i navelsträngen som fortfarande sitter fast i moderkakan och ber mig krysta, en enkel kryst och sen var den ute. INGA PROBLEM ALLS! Som jag nojat i “onödan” över det.

Efterarbetet var enligt mig det som var mest hemskt. Jag tror jag läst någonstans att 95% av alla kvinnor som föder, spricker. Jag fick en grad 1 bristning (som det så fint kallas), alltså den minsta grad. Jag brydde och bryr mig verkligen NOLL över att jag sprack, men när de tog fram sprutan och sprutade in bedövning i ena blygisen av fiffin, gjorde det så fruktansvärt ont. Jag fick hålla Linus hårt i handen och krama åt hårt. Men som tur är så går det ju väldigt fort. Sen när de väl var igång och sydde, kände jag ingenting. Det var lite obehagligt, men ingen smärta alls.
Sen kommer vi till delen där blodet från det öppna såret i livmodern ska ut. Då trycker sköterskorna på magen, på mig tryckte de fruktansvärt hårt. Liksom pressar ut allt blod. Det här gjorde jätteont. I alla fall på mig. Någon annan reagerade säkert inte alls eftersom allas erfarenheter är så olika. Men för mig var det hemskt. När det äntligen var över (trodde jag). Så skulle detta upprepas säkert 4 gånger också med jämna mellanrum.

Men vet ni? Min förlossning var verkligen så bra den hade kunnat vara. Jag är så väldigt tacksam för det. För både min och Belles skull. Och efterarbetet är bara att ta sig igenom. Idag har jag glömt bort hur ont det gjorde. För sen ligger man där med sin lilla människa som man bakat så länge och väntat. OJ vad man längtade. Äntligen fick man känna, klämma, lukta, pussa, mysa, med sin lilla människa. Och jag hade velat föda 10 ungar till bara för att förlossningen i sig är så FRUKTANSVÄRT fantastiskt. Jag är så avundsjuk på alla som har sina förlossningar framför sig och jag längtar så himla mycket till min nästa förlossning.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
andreanorrman

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Hanna

    Alltså helt sjukt men att läsa detta var exakt som om jag skrivit det själv. Från början till slut 😄

  2. Madde

    Urk! Efter jag läste denna blev jag påmind om det här med att trycka på magen så det kommer ur blod i mängder från fiffin! Haha! Hade en drömförlossning och har riktigt hög smärtgräns så det var inte så farligt alls. När dom sydde mig så hade inte bedövningen satt sig klokt så kände när bm sydde ihop mig, men det var inte heller så farligt. Det värsta för mig var när moderkakan skulle ut. Inte för det gjorde ont, men det tog ett tag för den att komma så fick värkstimulerande för att få ut den, och känslan av att föda ut en moderkakan är nog det äckligaste känslan i världen!😂😂

  3. Sofie

    Barnmorskan lade sig på min mage medan bebis var i magen (som om jag inte kunde krysta själv. Har aldrig haft problem med att krysta) *

  4. Sofie

    Hej på min första förlossning la sig barnmorskan och tryckte på magen, något jag hört senare att man absolut inte ska göra. Denna barnmorska var från helvetet dessutom, helt känslokall och i princip ignorerade oss och talade inte om hur man använder lustgasen. Denna barnmorska har gått i pension nu tack och lov. Mina två förlossningar efter detta var betydligt bättre och underbara barnmorskor jämfört med den första.

  5. Denice

    Vilken himla tur att det gick så bra för dig att få ut moderkakan, förmig brast navelsträngen och det stod 3 pers runt mig och tokpressade på min mage så blodet bara sprutade. Dettta gjorde fruktansvärt ont, det var bra mycket värre än själva förlossningen! Åh deras kommentar var att om de inte fick fortsätta pressa och trycka och göra sitt jobb, så skulle jag förblöda. Fick dock aldrig någon spruta, men de sydde mig mkt då jag sprack, fick sy 5 inre och 3 yttre stygn. Fruktansvärd smärta typ 1 månad efteråt. Kunde varken stå, gå eller sitta. Förövrigt var min förlossning bra trots att jag gick 15 dagar över tiden och blev igångsatt.. Skönt att allt gick så bra för dig! ❤️

Annons