Abort? Behålla?

Hej Andrea!
Övervägde du och din kille abort? Vad var det som gjorde att ni valde att behålla efter många om och men? Vad var det som gjorde att ni valde att behålla istället för att vänta något år?
Jag har ganska nyligen fått reda på att jag är gravid. Är 22år, precis börjat plugga, lever tillsammans med min kille i ett stabilt förhållande. Vi har både pengar och ett hem, dvs alla förutsättningar för att kunna ge bebisen ett bra liv.
Men det enda är att det känns som att det är fel tillfälle i livet. Jag har inte pluggat, vilket jag isåfall skulle behöva göra sen.
Så vi överväger abort. Men jag får panik bara av att tänka tanken. Jag vill verkligen inte, samtidigt som jag vet att det kommer att passa bättre om typ 2-3år istället…
Vi vet verkligen inte hur vi ska göra, och vi pendlar mellan abort och behålla flera gånger om dagen, och vi har bokat tid i veckan på abortklinik…
Får panik..

Först och främst: Du är inte ensam om att känna som du gör!
Jag har alltid velat vara en ung mamma och få en egen familj relativt tidigt i livet. Det har alltid varit mitt största mål och största önskan. För mig var det till en början givet att jag ville behålla. Linus var inte riktigt på samma spår. Hans första tanke var abort. Och det är nog det vanligaste. Linus visste dock att jag genomgått en abort tidigare och att jag absolut inte ville genomgå en till. Samtidigt som det viktigaste för mig var att vi båda två var överens i valet.  Linus velade mellan att inte känna sig färdig med att investera i endast sig själv (främst ekonomi & karriär) och att kanske vilja behålla. I och med att Linus inte var helt hundra så kände jag då att oavsett hur mycket jag vill ha det här barnet så vill jag inte föda ett barn till världen som inte är önskat från båda parter. Det tog flera veckor innan vi bestämde hur vi skulle göra. Jag mådde skit under denna perioden rent ut sagt. Jag gick runt med det där lilla livet i mig vilket i sig var så otroligt ofattbart. Jag och Linus hade stormiga diskussioner om allt möjligt och båda mådde vi ganska dåligt under denna period.
Vi satte oss ner och tog upp allt vi tyckte påverkade hur vi kände, när vi hade smält situationen lite.

1. Ekonomi: Vi räknade på hur mycket vi skulle ha över varje månad efter alla utgifter. 2. Prioriteringar: Vi var inne på att köpa lägenhet och hade redan då valt att prioritera bort resor mer mera. 3. Ungdomen/egoismen: Vi fick ett tag känna efter hur vi ville att framtiden skulle se ut. Linus ville ha barn om ca 3 år om han fick välja innan detta hände. Varken Linus eller jag har/hade planer på att plugga eller ha ett jättekrävande jobb som på något sätt påverkar vardagen mer än vanligt. Då kände vi lite att det spelar ingen roll om vi behåller nu eller om vi gör en abort och väntar 2,5-3 år. Vi kommer fortfarande vara i ungefär samma sits på alla dessa plan. Är vi klara med festlivet? Varken jag eller Linus är festprissar så där var valet lite enklare men absolut inte enkelt.
Sen var det bara att mentalt ställa om, och det gjorde vi dagen direkt när vi bestämde oss för att behålla. Från dagen när vi bestämde oss för att behålla, har jag varit lyckligast levande. Både jag och Linus känner oss så redo man kan bli och är otroligt lyckliga i valet vi gjort och önskar ingenting annat än så som det ser ut idag. Viktigt att komma ihåg att även om beskedet kommer och är oplanerat så är det ingen självklarhet från något håll eller varken behålla eller göra abort. Jag är jätteglad att vi inte tog ett förhastat beslut åt något håll utan att vi tog vår tid, för att göra det bästa för oss. Sen är det ingenting som säger att bara för att du har barn, kan du inte gå ut med dina vänner en kväll eller satsa på karriären, det går fint ändå!

När jag läser frågan igen så låter det som om ni/du vill behålla men att som om ni redan har bestämt er att göra abort på gruns av att ni känner att det är fel tillfälle i livet och att du vill plugga innan du skaffar barn, är det en stor prioritering så känns det nästan som om det är bestämt. Jag förstår, tro mig, att tanken på abort skrämmer, det gör den för mig också. Men känns det inte rätt så gör det helt enkelt inte det. Det enda tipset jag kan ge, är att ta er tid  och tänk igenom allt ordentligt. Fördelar vs nackdelar. Hur stor skillnad tror du det är på era liv om några år vs idag? Överväg och känn efter, noga. STORT lycka till och stor kram!

Vårt plus med lillfisen.

6 Kommentarer

  1. Madelene säger:

    Jag vet precis hur du känner med. Och idag är jag glad att jag följde mitt hjärta och är lycklig mamma.
    Gällande frågan om det är rätt i tiden så var den frågan samma hos oss. Jag hade precis skrivit på kontrakt på ett nytt jobb och sambon är mitt i sin karriär. Men så ställde vi oss frågan vsd är skillnad om 2år? Då kommer det vara något annat som gör att de inte känns rätt i tiden. För din del, du som ställde frågorna till Andrea. Du skulle plugga. Sen vill du kanske jobba? Man hittar alltid något och som gör att man tvivlar.
    Mitt ända råd följ ditt hjärta!!!

    Har en nära vän som blev gravid precis när hon börjat plugga. Hon plugga tills hon fick sin bebis tog sedan en paus på 6månader och plugga hemifrån. Gick på vissa semenarium. Och funkade så bra! Allt går om man vill!

    1. Sophie säger:

      Håller med dig fullt. Jag blev gravid när jag var 19, skulle precis flytta för att plugga utomlands tillsammans med min pojkvän. För mig var det självklart att behålla, tanken på abort gör mig skrämd och ganska arg, det är ju redan ett litet liv i magen. Så jag följde mitt hjärta och är nu också en lycklig mamma till min älskade bebis. Min kille var tveksam i tidiga graviditeten men det är väldigt vanligt bland killar vid oplanerade graviditeter. Men snart så började även han längta och är nu en riktigt fin pappa till vårt barn.

      Den främsta frågan som tjejen frågar sig själv är om hon kommer vara redo om 2-3 år. Tro mig, det kommer alltid att vara något i vägen, man är aldrig 100% redo.

      Som Andrea säger är barn ingenting som behöver stoppa dig eller din karriär. Du kan fortfarande plugga, det gör jag- min bebis föddes en månad innan våra tentor, jag skrev alla och med lysande betyg! Allt du behöver är lite jävlar anamma och drive, vilket det låter som du har. Att ha stabilt boende, förhållande och inkomst vid din ålder tyder på detta.

      Man blir extremt mycket mer fokuserad och effektiv när man är mamma.

      Jag försöker inte övertala dig att behålla, men snälla, överväg det. Ditt liv kommer att berikas tusen gånger om, och du kommer hinna med att göra allt som du vill, fast då med en bästa vän för livet som DU skapat och du bär på!

  2. Camilla säger:

    Håller med ovanstående då det gäller plugget, jag jobbade 75% och pluggade 100% under min graviditet samt efter att lillan var född, det funkade hur bra som helst – jag valde såklart mina studier på distans då lillan var född med att lösa prov muntligt via datorn. Allt går om man bara vill. Säger då Det, följ ditt hjärta – för oss så var detta det absolut bästa, ingenting toppar känslan att bli förälder ♡
    Och lycka till mer ert väl ❤

  3. Marie säger:

    Intressant reflektion, precis så som du säger håller jag med om att båda parterna gärna ska vilja ha barnet. Men jag tror nog dock ändå, att om tex mannen inte vill och sen får barnet så kan han i många fall ändra inställning när han får se sitt eget barn (gäller ju dock ej alla pappor så det är en chansning).

  4. Nina säger:

    Hej Andrea!
    Din blogg är fantastisk och jag älskar den. Stort grattis till din lilla dotter. Jag har lite funderingar angående att bli gravid i tidig ålder.. Jag har som du, alltid velat vara ung mamma dock har jag skydd insatt just nu så ingenting sådant är möjligt just nu. Jag undrar dock hur du ser på vad ens föräldrar ska säga om man blir gravid i tidig ålder och väljer att behålla. Alltså tex mina föräldrar, speciellt min pappa skulle inprincip DÖDA mig om jag blev gravid nu (jag är 20, fyller 21 nästa sommar) hur går man igenom en sådan grej liksom? Vad tycker du om det? 🙂 Kul och veta. Ha de bra!!

  5. Krister säger:

    Abortförespråkare har gjort det aborterade barnet till en ickemänniska.
    Ett önskat barn däremot är däremot just ett barn tidigt.
    Dubbelmoral?

    (Ateist, ej politiskt aktiv, representerar bara mig själv)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.